Att resa med diabetes.

Eftersom jag haft diabetes sedan jag var 6 år har jag aldrig riktigt vetat något annat, inte vad jag kommer ihåg. Detta har inneburit att diabetesen har blivit en väldigt naturlig del av mitt liv, på gott och ont. Men att resa har alltid kännts begränsande och besvärligt för mig. Inte för att något någonsin hänt mig på mina resor tvärtom, det har alltid gått väldigt bra. Men tanken på att alla mina diabetesprylar skulle bli stulna eller att få en kraftig känning och inte kunna språket och inte heller ha tillgång till socker får mig att rysa!

I somras bestämde jag mig för att äventyra detta och sticka iväg till New York själv! Det var mer än min diabetes som behövde komma ut från Stockholm och få luft under vingarna. Jag har nu varit här i två månader och det hela har gått väldigt bra. Eller det som jag trodde skulle vara problemet har inte varit problemet, även om mycket annat har dykt upp. Det mest besvärliga med landet USA är matkulturen som jag vaggats in i, där en donut till frukost och makaroner med ost till middag är mer normalt än rotfrukter, som jag är van vid hemma.

Jag älskar New York, men vad jag saknar svensk matkultur!!

Katastrof start.

Jag tror att det faktum att jag skulle börja se över min diabetes ledde till att jag fullkomligt spårade ur igår. Det började bra med att testa blodsocker och äta två ägg och kaffe till frukost, men sen gick det utför, bullar och kakor till lunch och på det fick jag såklart en kraftig känning som jag blev tvungen att häva och avslutade kvällen med en BBQ middag. Jag har en tendens att köra saker käpp rätt åt helvete när jag ska försöka börja styra upp.

Denna dag börjar med 16,5 i blodsocker, havregrynsgröt med solrosfrön och en halv banan samt en kopp delikat snabbkaffe. När jag börjar bli hungrig nästa gång ska jag försöka äta en sallad eller en mindre måltid och försöka äta ofta men lite mindre måltider.

Vad finns det för andra erfarenheter där ute av att misslyckas med att styra upp diabeteslivet?

Min diabetes.

Jag hade en gång en diabetesblogg som hjälpte mig jättemycket, men något hände och jag slutade blogga. Nu är jag tillbaka. Jag är trött på att inte låta min diabetes få ta plats i mitt liv och drar därför till med en blogg tillägnad min diabetes (och annat!)

Jag träffade en vän igår, vi kan kalla henne M. Hon har också diabetes och det slog mig att det verkar finnas endel problem för fler än mig gällande sjukdomen. Kanske att jag helt fullt ut har svårt att acceptera att jag lider av en sjukdom som kommer ställa till mer problem för mig om jag inte tar hand om den. Så jag måste, jag borde och jag tror att jag någonstans vill ta hand om den.

Detta innebär först och främst att jag vill helt och fullt ut acceptera att jag är sjuk. Att jag behöver hantera mitt liv på ett annorlunda sätt än andra människor. Jag behöver strukturera upp min dag i huvudet och se över när och vad jag kan tänkas äta, hur mycket jag ska röra på mig under dagen. Jag behöver skissa upp när mina mål ska vara, när jag ska ta insulin och hur mycket och när jag ska kontrollera mitt blodsocker.

Det kommer inte bli lätt men jag vill klara det och jag behöver hjälp!

Sista dagen på mitt gamla liv är idag.

Har varit sjuk i dagarne tre. Trist tycker jag eftersom New York är fullt av så mycket roligt och spännande att upptäcka. Jag kan känna här innifrån att hösten håller på att smyga sig på där ute igen efter en tid med sensommarvärme. Imorgon har jag bestämt mig för att vara frisk, då ska jag äta frukost ute, gå på gallerirunda i området mellan 9e och 10e ave, och mellan 20e och 30e gatan och sedan avsluta med en moderndans föreställning på kvällen med C.

Men idag får jag nöja mig med en mindre dokumentation från sjuksäng.

Ses snart.